Det var min chef som tipsade mig om detta otroligt fina ställe.

När vi anlände dit vid 20-tiden på kvällen blev det först lite spännande eftersom det var stängt! Storstadsbo som jag är hade jag tagit för givet att allt är öppet dygnet runt. Så är det inte i Mörtfors fick jag snabbt lära mig. Pensionatet har öppet mellan 8-16 varje dag. Basta! En lätt känsla av panik smög sig över mig. En hel dags resande med två barn och så hade vi ingenstans att sova! Det här var ju beige, som vi skulle sagt för ca 20 år sedan   . Efter diverse dörrknackning i byn lyckades vi få tag på någon som kunde släppa in oss iallafall. Då kom nästa chock. Dottern konstaterade besviket att det inte fanns TV i lägenheten  vi hyrde. Inget internet, ingen TV och absolut inga affärer. Skönt, tänkte jag. Hjälp, tänkte barnen. Det roliga var att sedan verkar de ha glömt bort att de saknade TV för de var fullt sysselsatta med annat som t ex att jag ägarnas 16-åriga katt Maja.

Utanför sovrumsfönstret sjöng forsen oss till sömns varje kväll utom en då några gäster kontaminerade tystnaden med skvalmusik.

Det fanns en vacker träbro som förde tankarna till min favoritkonstnär.. Gissa vem?

Annat som slog mig var att det var så grönt överallt. Ja, det gjorde nästan ont i ögonen till slut .

Den här bumligen måste vara Pomperipossa, eller hur? Ja, den gick vi förbi påväg mot badplatsen som var så där gullig och grön den med.

Jag måste ha dött och hamnat i Paradiset, sa sonen