..för mina växter en tynande tillvaro. Funderade på hur man kunde sköta sin pelargon på bästa sätt och googlade lite. Jag har nämligen för mig att mamma klippte ner dem och ställde dem mörkt och trodde jag begick ett misstag om jag lät den stå kvar i fönstret hela vintern, men det kan man tydligen också göra så nu står den och "oblommar" i vår norrfönster. Jag har höga förväntningar på den i år.

Jag går omkring och känner mig fortfarande omtumlad efter semesterns dykupplevelse. 

Jag sov inte många timmar natten innan. Vilken ångest jag hade för att jag gått med på att skicka ner det värdefullaste jag har på flera meters djup med en främmande människa, men jag hade inte behövt vara orolig. De var otroligt professionella och ingav förtroende när vi provade utrustning och fick instruktioner. Sonen fick till och med öva i poolen dagen innan.

 

Dottern var jättearg över att hon "bara" fick snorkla, men åldersgränsen på 10 år var de stenhård med och tur var väl det. Hon vill ju bli marinbiolog så hon tyckte att det var självklart att hon skulle få dyka! Snorkling på djupt vatten är inte heller någon pic-nic för de ovane. Jag är fortfarande omtumlad. Först fick man en köldchock när man hoppade i från båten, sedan var det väldigt svajjigt i vattnet - ja nästan lite som tyngdlöst tillstånd kan jag tänka mig. Våtdräkterna gjorde ju att man flöt, som tur var, men det gällde ju att få kontroll över sin kropp också. Det tog några minuter av hyperventilerande innan jag fick koll på läget, men sedan var det kul att spana på sköldpaddor och inte minst följa sonens dyk. Dottern fick ganska snabbt nog och tillbringade mesta tiden i båten med en påse saltlakrits och en flaska mineralvatten. Hon tyckte faktiskt det var helt okej och agerade fotograf.

Det vore kul med en undervattenskamera... Man kan ju köpa till ett litet "hus" till sin kamera så att man kan fota under vattnet också. Kanske skulle göra det till nästa gång.