Nej, alla kan ju se blommorna dottern fick i sitt hår vid senaste besöket hos frisören. Jag fick minsann aldrig några blommor i håret när jag klippte mig som barn    

Frisören sa att min lilla tjej ser ut som Michelle Pfeiffer    Jo, det finns vissa likheter faktiskt. Båda har kattlika utseenden  . ..och katt är ju favoritdjuret om dottern får välja, men någon liten spinnande pälsboll lär det väl inte bli här. Jag lutar lite åt kanin som jag nämnt tidigare. Det är ju bara det att jag reser mycket och ibland är ju även barnen med så vad gör man med lilla långöra då?

Någon påstod, för övrigt, att sonen såg ut som Mikael Persbrandt, men jag vet inte jag. Kanske lite, lite..    

Växter kan man ju be grannarna vattna så det känns som en mer hanterbar hobby än husdjur just nu iallafall. Jag skaffar nog husdjur när jag blir pensionär och sitter i mitt hus på Teneriffa omgiven av hibiscusar   . 

Än så länge får jag nöja mig med att se hur mina solrosor, tomater, krasse med mera växer och frodas.

Det är helt otroligt vilken grobarhet det är på tomatkärnorna jag torkade i vintras! Jag planterade två kärnor i varje kruka och två plantor kommer upp nu! Ingen paprika har dock tittat upp än och inte heller vindruvor, hibiscus eller vattenmelon.. Vi får väl se hur det blir med det. Jag har inte så stora förhoppningar om hibiscusen iallafall, men man vet ju aldrig  . Kan hibiscushäcken inte är så långt bort ändå   

Ja, nu ser man att snart kommer allt slå ut. Syrénerna är på gång och är glädjande nog större än förra året. Tänk om de blommar i år!

Rabarberna växer också. De ser så roliga ut innan de kommit upp ordentligt.

..och inne har solrosor, krasse och tomater börjat titta upp
  

Ja igår var det inte lätt att veta hur man skulle klä sig. Övervägde fleece och vårjacka för barnen, men de brukar alltid gnälla på att de har för mycket kläder på sig och så slutar det med att jag får bära hela rasket, så jag skippade fleecen och det skulle jag inte ha gjort. Sonen fryser ju aldrig, men dottern tyckte det var lite väl kylslaget och det tyckte jag med. 

Att titta på lite kor, får, katter och hästar värmde dock trots den kalla blåsten och båda var riktigt glada ändå och inte särskilt sugna på att åka hem till stan igen. Det brukar var så faktiskt och det är då jag brukar undra vad tusan vi gör i stan där de inte kan springa omkring utan hela tiden måste skyddas från knäppgökar och trafik. Vi sprang från en galning vid Skanstull på vägen hem så kontrasten var slående   . Nåväl, landet är ju ganska exotiskt för två stadsbarn   ..och så himla långt borta från stan behöver man ju inte åka heller. Både Nacka och Tyresö är ju väldigt lantliga och lättillgängliga.

Barnen fastnade i en skogsbacke det första de gjorde när vi kom fram  . De spanade in blå, rosa och lila sippor och tydligen har vitsippor skådats i Tyresö också. De kanske har börjat titta fram i vår park också? Måste titta senare idag.

Ödersträdet ja, så här stort har det blivit, men som sagt, inga blommor än.

Vi får väl se ner fröna börjar gro.. Det tar nog någon vecka till i allafall. 

Det känns lite så iallafall, för allt verkar stå still på lotterna. Några fler krokusar kanske har slagit ut sedan senaste inlägget, men annars verkar inte så mycket hända just nu. Sonens citronträd har i och för sig vuxit lite.

Ja, och både ödesträdet och pelargonen som jag satte förra året har vuxit till sig rejält. Tänkte visa upp dem när de börjar blomma - om de nu tänker göra det. Annars får jag väl visa upp två fina gröna växter i stället   . Jag köpte en blå hortentia för några veckor sedan. Jag tänkte plantera ut den på någon av lotterna så fort det blir lite varmare. Jag har alltid varit väldigt svag för blå blommor och hortentia är ju så väldigt blå och fin  

Hoppas den rosa som jag planterade för två år sedan fortfarande lever. Jag tycker ju att den borde klarat sig efter den här förlängda hösten eller vad man nu ska kalla den här patetiska vintern  . Det ska bli spännande att se vad som kommer upp på Lotten 2 och om alla omplanteringar och nyplanteringar lyckats   - fast någon palm har jag inte försökt plantera ut än...   

..när man tänker efter. Jag vet inte om det är våren eller åldern, men jag börjar fundera på det här med radhus, kanin och trädgård. Visst är mina lotter jättefina och vår gård här utanför också där barnen kan cykla...  MEN det tog mig mer än 10 år innan jag accepterade att jag bodde i lägenhet och jag har väl egentligen aldrig riktigt trivts. Det känns trångt och jag vill ha svängrum. Minns när jag växte upp att man kunde sjunga, spela piano, hamra och spika, dansa när som helst på dygnet utan att känna att man stör andra än möjligen de man bor tillsammans med  . Lägenhetslivet tog död på mitt musicerande eftersom jag alltid var rädd att störa någon. Nu har vi en granne som spelar trummor och gitarr - inte för att det stör så mycket, men det är lite som en tagg i själen att han vågar spela och inte jag. Jag börjar dessutom få lite abstinens. Det kliar i både stämbanden och pianofingrarna.  Nu har jag inte ens något piano utan endast tillgång till en halvkass keyboard som inte har komplett omfång. Den går med andra ord inte att spela något vettigt på.

Ett hus, en trädgård, mitt piano och en stor kopp kaffe i morgonsolen på verandan...   Ahhh